stumbling and humbling

jag vet inte om det är för att jag är trött, ifall det för de sex månaderna jag har kvar att gå i skolan, om det är för min bristande engegemang för allting eller vad det är. jag vet inte.

jag är trött och ledsen för det känns som jag har kastat bort tre år på ingenting. ingenting har jag lärt mig, jag har vuxit som människa, tror jag, men det har jag kunnat göra var som helst. jag har kastat bort mitt intresse, jag har glömt bort vad jag tycker är roligt och jag har ingen aning om vad jag vill göra när jag blir stor. jag känner mig så fruktansvärt lost att jag bara vill gråta. men jag vågar inte. jag vill inte visa mig så här dför dig. skolan betyder så mycket för dig och vi är så olika på den punkten. ganska många punkter faktiskt. jag vågar inte tala om för någon hur det är för jag är rädd att mina ord kommer att svika mig, att jag kommer skoja bort allt med att det löser sig alltid. och det är klart att det löser sig, det gör det alltid, men jag orkar inte leva i ovisshet.
tre år har jag kunnat lagt på något helt annat, något som jag tycker är kul, eller snarare tyckte var kul. nu vet jag inte längre. jag vet ingenting, och det känns som jag aldrig kommer att göra.
jag har haft så många chanser att kanske tala om hur det ligger till men du vet väl hur det är när man ska säga men ingenting vill ut. det fastnar i halsen och när jag väl pratar blir det hackit och bara så fel. nej det var inte så här jag menade, det var inte det här jag ville få sagt. det är så mycket jag vill säga till dig men du är så fullständig så att jag blir mållös. jag är alltid mållös i ditt sällskap för allting jag säger låter så matt och grått.
du har så mycket framför dig, du har så många lyror att spela på du vet precis vad du vill du vet allting. jag har ingenting. jag har gjort något i tre år som jag inte är intresserad av, och ju längre tiden har gått desto mer har min engegemang tonat bort. det som jag fann roligt blåste  bort som sandkorn bort i vinden och kvar finns nu ingenting. se på mig.

jag önskar att jag hade varit starkare och orkat. att jag valt naturbruk eftersom det var det jag tyckte var roligt. tror jag. jag önskar att jag hade fått mer tid att se efter något som passade mig.

jag är så dålig att leva in nuet. alltför många gånger har jag önskat mig tillbaka och velat göra saker annorlunda. jag vet verkligen inte hur man gör för att se framåt för det är något som jag aldrig har gjort. för det känns som om det alltid har varit grått och diffust.

/xo

samper night

Jag vet inte om du vet.. men jag vet.

Att det är de där meningarna, sagda helt utan tanke
De meningarna som inte alls var menade att skada,
orden man känner som ett stick i bröstet
Det är då man bleknar, och ingen tycks förstår varför.

Jag förstår.

phect @ bdb


jag blir så irriterad på mig själv
jag är stark
men ömtålig
jag är härdad
men skör
även om det inte gör något
har det hänt för många gånger

lost in harving

jag letar efter mina mål att ag inte hinner med vägen dit. jag söker fiberilt efter en mening att jag glömmer bort hur. jag vill veta varför men inte vad. jag vill så gärna, men kan inte för jag vet inte. jag är lost, jag är borta, jag är glömd i mig själv.


those colourful eyes

jag har länge hoppats på en lösning. jag har länge trott lösningen fanns hos alla andra. jag hade hoppats att det skulle lösa sig med att flytta hit, jag trodde att ni skulle bli lösningen, jag trodde det skulle lösa sig när började jag älskar dig, jag trodde benjamin min vän var min lösning, jag trodde det skulle räcka med det jag trodde det skulle bli bra nu.

det är det inte.

jag är trött. jag orkar inte längre. jag är nere, less, trött.
kanske är jag bara skoltrött. nog att det är. nog att 10 år i skolan sätter sina spår att man till slut inte orkar längre. men jag har aldrig stått ut, jag har alltid tagit alla slag, jag har vänt det mesta till något positivt, sett mina betyg som något jag kan fixa till.
det gör jag inte längre. jag kan inte. jag orkar inte hålla lågan upp. nog att jag bara är skoltrött.

så. punkt.

jag trodde att allt hade en lösning, att ni skulle hjälpa mig. när ni inte gjorde det stod jag handfallen. det gör jag ännu men jag vet att jag inte längre kan söka hjälp hos andra.

nu är jag arg. tack till mig själv.

xo

lost ways

jag vill så gärna berätta för dvad det är som är fel, precis som jag visste. men när jag ska tala blir det stopp, jag får en munkavel över mina läppar, blir okapabel till att tala. jag älskar dig, det är inte du som är fel, våga aldrig tro det. jag trodde det var över att jag mådde bra nu att jag kunde le och skartta och vara glad precis som innan, men det kan jag inte. jag vet inte hur man skrattar från magen, hur man ler med sina ögon, hur äkta lycka känns. det är så mycket nu men jag orkar inte. kanske är jag klen kanske är jag eller bara lat. jag vet verkligen inte och det äter upp mig inifrån. jag förtär, jag försvinner, jag bleknar bort.
jag orkar inte. jag orkar inte vara trött längre, men jag orkar inget annat heller. allting har ett slut och det känns som jag har nått mitt. eller i alla fall tagit en paus.
jag vill så gärna prata med dig, jag vill tala om hur det är, jag vill hålla i dig låta dig hålla om mig. jag vill vila ut i dina armar, hämta kraft från dina andetag. blås liv i min själ, damma av mina tankar, värm mig. du är mitt tröst men jag vågar inte söka efter dina skyddande vingar. jag är rädd att du ska dömma mig. jag är rädd att du inte ska ha tid. att du ska lämna mig när jag som mest behöver dig. jag är rädd att du ska vända mig ryggen. därför är jag stark. jag klarar mig själv. jag orkar inte vara ledsen och nere. jag vågar inte.

fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan

you've right but I am tierd to being sad


xo


jingle time

jag är så trött på att komma hem trött. jag hatar att känna mig helt slutkörd efter en halv dag i skolan. jag orkar inte längre vara så fruktansvärt långsam och seg. jag vill inte längre.
det är mycket just nu. kanske jag inbillar mig, kanske jag bara är lat, kanske jag bara är skoltrött, vad vet jag. men jag orkar inte känna så här längre. jag vill vara glad och pigg igen. men det är jag inte. jag vill sova kl 4 på eftermiddagen. jag vill gå hem från skolan kl 10 på morgen. jag vill aldrig gå upp på morgen.

jag är så fruktansvärt trött jämt och jag är så fruktansvärt tröttpå det.

xo

struggling around

vi var vänner ett tag
bästa vänner
vi var själsfränder
jag hade sökt hela mitt liv
och fann dig
det var du
du var mitt ljus
du var mitt liv
du var mitt allt
jag älskade dig för den du var
min vän
jag älskade dig
nu är jag den femte i raden
det är jag som ska höra av mig
vi är klasskamrater
vi pratar aldrig
hörs aldrig av
ses aldrig
jag håller inte längre din hand
jag vet att du har vuxit
det syns
jag är glad för din skull
men du har också försvunnit
du tynade bort framför mina ögon
du skönk in i dig själv
du isolerade dig från omvärlden
kanske var det så att vi kom ifrån varandra
tappade bort varandra i kaoset som uppstod
bland alla människor förlorade jag din ögonkontakt
förlåt
kanske jag tappade bort mig själv
jag orkade inte ta hand om någon annan än mig själv
du växte men jag stod still
jag trampade länge på samma punkt
när jag kom igen var du långt före

jag älskar dig det kommer jag alltid göra
men revan som uppstod går nog inte att sy ihop igen
skulle vi klara det blir det nog aldrig som förr

tack älskade du


out of course

om det var detta jag har sökt efter i mitt liv vilj jag stanna här en stund. Jag älskar dig, mest i välrden och av hela mitt hjärta. jag vill stanna i din famn, jag vill bli omfanad av dig för evigt. jag vill veta att jag är din, jag vill höra det viskas i mitt öra, jag vill känna din värme bränna mina fingertoppar. jag vill krypa upp och vara liten i dina händer. jag vill att du ska veta. jag kommer aldrig be dig gå, jag men jag kommer aldrig våga be dig stanna.. jag är feg, det är jag. jag är klen och vek. jag bygger mitt liv i dina händer, jag lägger mitt hjärta där och låter det slå rot. jag kommer aldrig klara det om du lämnar mig nu. jag klarar inte av att finnas för mig själv, jag vill inte vara själv. jag brukade vara stark. när andra föll stod jag stadigt kvar. jag brukade vara så stark. jag klarade att leva av mig själv, jag behövde inte någon. jag brukade vara så stark. men nu är jag klen. jag är vek. jag önskade att jag klarade det, men det gör jag inte. förlåt men jag älskar dig. ser du inte det?

/xo

so far but not enough

jag känner mig hemlös på något sätt. jag längtar efter att finna en plats där jag kan sova varje natt utan att känna att jag måste iväg. jag ha förlorat min stadga, min grund, mitt hem. jag gjorde det för länge sen och jag har ännu inte funnit den.
jag är så kluven, om det ena om det andra, jämt. jag vill en sak men gör något annat.
jag vill omfamna men knyter mina händer, jag vill skratta men vänder bort mitt ansikte, jag vill dansa och springa, men lägger mig ner. jag är omöjlig, till och med för mig själv.
 
jag känner mig så kluven att söderrivet papper känns helare.
jag trodde jag hade hittat mig själv, men icke.

jag älskar dig mest i hela världen, jag önskar så att du kunde hjälpa mig. men det kan du inte. inte ens jag kan hjälpa mig själv. jag vet itne vad jag ska göra.

jag är så trött. trött på allt, men allra mest trött på mig själv.

/xo

close and sweat

jag är inte sur.

jag är trött jag är nere jag är grämande jag är själförkastande
I am a kind of a emo

jag borde inte hålla på och tänka så mycket. jag borde inte känna mig själv så väl? en del saker ska man inte gå och älta i hundra år, men jag är duktig på sånt. väldigt duktig faktiskt.
jag skyller på mig själv. det är jag som håller tillbaka, backar, viker undan. jag är dålig på att tala om min sak och hoppas istället på att du ska förstå. men hur skulle du kunna, jag säger ju ingenting.

jag vill slå något i huvudet på mig själv.
varför så osäker?
jag kan inte hela tiden spinna på att det förflutna gör sig påmint om och om igen.
någon gång måste jag fortsätta mitt egna liv. nuet, så att säga.

fåntratt!

jag är så dålig på att släppa taget, men samtidigt vill jag inte låta komma allt för nära.
varför?
varför?
varför?

riv klös slå skrik kasta
gör någonting!

jag-litar-på-dig
det gör jag verkligen.
det är det som gör mig så osäker. för jag har typ aldrig litat så mycket på någon som jag litar på dig. krafs.
jag har aldrig varit så sårbar innan

xo

sing it out

jag är så främmande för mig själv
jag skrämmer mig till vettet
jag blir rädd för allt jag är
nu

du kanske inte förstår, jag antar att du inte gör. jag förstår inte själv. det blir aldrig som man har tänkt sig då. jag tror inte jag kan förklara heller, för allting skulle trilla på sig själv och falla platt. det skulle inte blir någonting av det. man blir galen av sånt. jag blir galen. du skulle bli galen.
jag är delad. kluven, mittitu.
inte på grund av dig. tro aldrig det, tvivla inte någonsing på mitt ord du är min jag vill inte förlora dig. du får mig hel. eller ihoplappad kanske är rätta ordet. jag är så splittrad just nu. min vardag går inte ihop.
jag har svårt att släppa. taget. om vissa grejer. speciellt såna där grejer som inte går att förklara. som man aldrig kommer få någon inblick i hur det är. du kommer aldrig kunna förstå för jag är så frukanstvärt frustrerad över dem så jag inte kan berätta sammanhängande och förstårligt. som det här med B. jag vet att du inte förstod. jag vet att du ville förstå, men du gjorde inte det. det märktes så väl. jag klandrar dig inte, det måste du däermot förstå. jag har ingen klar bild över det själv. det är därför. och även det här med J. jag fröklarade så gott jag kunde, men mina ord gav ingen inblick. jag är så dålig på att måla med ord när jag pratar. att tala gör mig galen. jag kan inte! att göra något jag inte klarar av gör mig feg. oehört feg. jag drar mig tillbaka. jag fiskar fram dåliga ursäkter, skyller på annat. strunt i mig, du vill säkert inte höra ändå, jag ska nog gå hit bort ett tag, bry dig inte om mig, låtsas inte som jag finns, ursäkta min existens.
jag skyller på mig folkskygghet, ja det gör jag, och det är fegt av mig. kalla mig inte smart, för jag är otaktisk till tusen. kalla mig inte klok, för jag är dum och feg. kalla mig inte något, för dina blickar får mig att skylla mig själv.

jag är rädd. jag vet att jag skyller på det så ofta. men jag är så dålig på att visa mod.


xo

this is the second one

jag är arg. ja det är jag. jag är arg. jättearg.
men jag har ingen aning om varför. mitt liv är en salig röra, det är hopplöst irriterande. jag är trött på precis allting just nu känns det som.
jag har en fast punkt, och det är du.
snälla, kan jag få luta mot dig
vila min panna mot ditt bröst
blunda och höra ditt hjärta slå
känna dina andetag blåsa liv i min själ på nytt
jag vill ha din värme i mig
veta att du för alltid kommer att vara här
vad som än händer i mitt liv
hur många motgångar jag når
hur många gånger jag än kommer att falla ner igen

jag förbjöd mig själv för så länge sen
låt dig aldrig bli beroende av något eller någon
jag har hållt fast vid det
inte låtit någon komma mig in på livet
rädd att allt ska vara onödigt
att det ändå kommer gå till spillo

jag är rädd för jag vill hålla fast i dig
låta dig vara kvar här länge
jag är rädd
det är det jag är
jag är rädd
rädd

jag är så hopplöst förälskad att jag skrämmer mig själv

är du nöjd med ditt liv och tillvaro?
finns det inget rungande ja på den frågan så är det något fel

hej.

xo

clear now

min lilla blogg ska bli återanvänd nu. ska försöka skriva här så ofta det går, men det får man ju se hur det blir med den saken. anyway.

jag är glad.
allting är tillbaka i sitt rätta nu. eller tillbaka är det förresten. ingenting är direkt sig likt om man nu ska jämföra med innan. det är lite hullerombuller, men på ett bra sätt. det kretsar nu omkring mig istället för att jag ska kretsa runt allting som en annan trasdocka. jag landar stadigt med fötterna på jorden, äntligen har jag hittat en fast punkt i tillvaron att luta mig emot och pusta ut. kanske för att det är sommar, kanske för att det är lov, kanske många andra grejer också.
jag tackar det ljuvliga som låter mig göra detta.

idag har vi städat akvariumet och nu på kvällen gick jag en runda på markerna. jag är redo att flytta nu.

xo


cloudy system

JAG TAR EN JÄKLA PAUSE.


för jag orkar inte mer.
jag är trött.
jag behöver typ
dig

hej då blogg.
mina tankar kan inte skrivas ner.
de tar alldeles för stor plats att jag inte orkar omformulera dem.
ingen som lyssnar
eller bryr sig

hej då blogg.
jag återkommer när jag orkar.
men det lär ju inte vara i morgon,

cloudy system

ja, jag vet, visst är det underbart!

en del tråkiga saker på sista tiden, men ändå känns det som jag skiter i allt som sker omkring mig. jag struntar i dina klagomål och långdragna sorg efter något som aldrig kommer ske. jag är trött på dig och ditt gnäll. perfekta människor finns inte, våra olikheter gör oss unika och speciella.
tror inte jag väljer mina vänner efter hårfärg, midjemått, eller hur de skrattar och hur många fester de lyckas dra med mig på. jag är trött på ytliga människor, och speciellt dig, för du jämför mig med alla andra. vem är du som kan peta i mitt liv och pussla som du vill.
dra åt fanders, jag vill inte höra.

jag vill inte vår skoltidning. nej, jag vill verkligen inte den alls. det händer typ inget, och jag har inte gjort något. tråkigt, mina kära journalistvänner, men jag har inga idér alls inför v 8 trots att det är min vecka att komma med artikel eller repotage. mitt liv är boring och inga kul grejer som har hänt.
v 7 har inte varit min vecka. döda den.
förutom trevliga avbrott utspridda under veckan, har den här veckan tagit kål på mitt sociala liv och allt jag vill är bara att sova och drömma lite grann.

kom vecka 10! tillåt mig älska den veckan i förtid och hoppas att allt går vägen nu då!

tjosé

cloudy system

men najs då
jag kunde inte riktigt sova igår natt så idag är jag lite trött. tur att det inte har varit så jätteanstängande dag men det är ändå lite tråkigt. vore ju kul om vi kunde komma igång med tindningen, men det händer ju verkligen ingenting med den.
jag har idétorka och vet inte alls vad jag ska skriva om.
tänkte ta filmen men den har ju inte premiär nästa vecka som vi hade trott utan om två veckor.
segt.

annars hoppas jag på att den här veckan kommer att bli braa och utvilande. skönt o slippa skolan o allting, för jag orkar inte hålla på med allt, jag behöver en pause.

att d u  inte förstår det.

eller gör du verkligen inte?

cloudy system

jahopp.

helg nu igen, det ska bli skönt, den här veckan har gått i ett stessigt och okoncentrerat tecken. jag har inte kunnat tänka på något speciellt alls utan allt har bara varit stimmigt och jag har inte hunnit med någoting alls. dessutom ligger jag redan efter i matten, det är ju bra också.

jag har ingen insperationo till något, mitt ritande börjar komma tillbaka, men jag orkar sälla lägga ner någon större tid på saker o ting så det blir något halvdant istället. gäller allting faktiskt.

jag orkar inte, jag vill ha lov nu! tur att det bara är nästa vecka. måste söka praktikplats snart inom kort. det är ju efter påskolovet så...
(och jag kanske ska till åsa under påsken! ingen höjdare med 8 timmar tåg, men ändå!)

religionsarbete + samhällsarbete + tidningen + en massa annat

men för en gångs skull tar jag det med en klackspark, det är ju vår inom räckhåll, o inte minst, påsk juh!

you bet

I can figur it out, just on my own

o jag känner att det släpper efter var dag som går

you bet

jag saknar någon att prata med.
någon som förstår
någon som lyssnar
någon som tar in

jag saknar dig att prata med.


Hej underbara kaosdag. jag har inte saknat dig kan jag ju lugnt säga. du väckte mig tidigt i morse då jag inte kunde se mig själv i spegeln. du mötte mina fötter mot golvet och gjorde luften jag andades iskall.
du satte mig i bilen för att åka en och en halv timmes lång bilresa i spöregn för att sen ge mig ännu ett välkommande; just det, i hällregn. du fick mina fötter dyngsura efter två timmars gående i lera och smärre floder som forsade över asfalten. har jag inte sagt åt dig att asfalt och regn inte är en bra kombintation?

du fick mig att bli hungrig och åter en gång göra mig besviken över mitt liv som deffinitivt kunde ha tagit en annan vänding för si så där två år sen. du fick mig att minnas varför och du fick mig att minnas hur.
jag fattade ett urkorkat beslut och framförde det med mindre nöje just på grund av dig. du fick mig att se över dumma saker, och ånger körde du rakt igenom min kropp.

jag önskar att vi aldrig kunde ses igen, men jag har en bitter känsla kvar och den säger mig att du lär ju inte lämna mig ifred på väldigt länge.

you bet

okej.
skitig dag, håller jag med om. det var tungt där ibörjan, segt med allt regn dessutom som låg på och gjorde hela skolan typ helt iskall. varför isoleras aldrig såna här byggnader?

alice du är så söt, bara så du vet!
(vet inte om du bryr dig, men det gör jag. bara så du vet)

men nu mår jag bra. bättre än på länge. kan det bero på att jag har ätit mellanmål + 3 chokladkakor idag? hm
dålig vana hej på ingång där ja.
men, vi får se. den här veckan har varit piss, förutom onsdagen som var ett trevligt avbrott från vanlig tråkig vardag.

nä.

men jag hoppas vi kan komma igång snart. alla med allt. hoppas jag/du hittar ett liv att ha o göra med igen, något att brottas med igen för det är tråkigt att vara livlös. man blir så tråkig av det. man blir så grå. musgrå.

tjosé

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0