lost ways
jag vill så gärna berätta för dvad det är som är fel, precis som jag visste. men när jag ska tala blir det stopp, jag får en munkavel över mina läppar, blir okapabel till att tala. jag älskar dig, det är inte du som är fel, våga aldrig tro det. jag trodde det var över att jag mådde bra nu att jag kunde le och skartta och vara glad precis som innan, men det kan jag inte. jag vet inte hur man skrattar från magen, hur man ler med sina ögon, hur äkta lycka känns. det är så mycket nu men jag orkar inte. kanske är jag klen kanske är jag eller bara lat. jag vet verkligen inte och det äter upp mig inifrån. jag förtär, jag försvinner, jag bleknar bort.
jag orkar inte. jag orkar inte vara trött längre, men jag orkar inget annat heller. allting har ett slut och det känns som jag har nått mitt. eller i alla fall tagit en paus.
jag vill så gärna prata med dig, jag vill tala om hur det är, jag vill hålla i dig låta dig hålla om mig. jag vill vila ut i dina armar, hämta kraft från dina andetag. blås liv i min själ, damma av mina tankar, värm mig. du är mitt tröst men jag vågar inte söka efter dina skyddande vingar. jag är rädd att du ska dömma mig. jag är rädd att du inte ska ha tid. att du ska lämna mig när jag som mest behöver dig. jag är rädd att du ska vända mig ryggen. därför är jag stark. jag klarar mig själv. jag orkar inte vara ledsen och nere. jag vågar inte.
fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
you've right but I am tierd to being sad
xo
