monorail
Jag vågar inte uttala ditt namn. Ditt namn ligger och vilar i min hals men får inte komma ut. För det bränns, det brinner, det slår ut lågor om jag ens så formar läpparna. Så jag kan leva med att den brännande hettan inifrån mitt bröst.
En annan sak
Jag kan radera tankar från mitt huvud, låtsas att de aldrig har hänt. Ett tomt blad i mitt liv, vips är allt borta. Mina känslor från händelsen, min kropps kommer alltid komma ihåg. Det räcker med en enda upprepning av samma känsla så kommer jag ihåg allt. Min radering var förjäves.
Alla kvällar, nätter och dagar när det har känts som hjärtat ska gå i tusen bitar. Eller varför inte en positiv känsla, när jag såg dig, när jag upptäckte att jag såg dig på ett annat sätt. Det är svårare för jag har levt så länge med detta mörker i mitt huvud. Det finns så många fler dagar som har gjort så ont, tyvärr. Men du är i alla fall en av dem. Min stjärna.
Men kroppsminne är svårt, det är jobbigt. Jag behöver inte ens tänka på en viss situation när min kropp plötsligt reagerar så att jag kommer ihåg. Det är sjukt, det är... jobbigt när det inträffar.
En annan sak
Jag kan radera tankar från mitt huvud, låtsas att de aldrig har hänt. Ett tomt blad i mitt liv, vips är allt borta. Mina känslor från händelsen, min kropps kommer alltid komma ihåg. Det räcker med en enda upprepning av samma känsla så kommer jag ihåg allt. Min radering var förjäves.
Alla kvällar, nätter och dagar när det har känts som hjärtat ska gå i tusen bitar. Eller varför inte en positiv känsla, när jag såg dig, när jag upptäckte att jag såg dig på ett annat sätt. Det är svårare för jag har levt så länge med detta mörker i mitt huvud. Det finns så många fler dagar som har gjort så ont, tyvärr. Men du är i alla fall en av dem. Min stjärna.
Men kroppsminne är svårt, det är jobbigt. Jag behöver inte ens tänka på en viss situation när min kropp plötsligt reagerar så att jag kommer ihåg. Det är sjukt, det är... jobbigt när det inträffar.
Short way into the rain
Var ska jag ta vägen med all denna saknad
Hur ska jag leva vidare, när en del av mig är borta
Borta, försvunnen i tomma intet.
Vad händer när man dör? Inget, man försvinner och slutar finnas. Själen sprids ut och dansar ut över haven tills en vind sliter den i stycken. Jag vet inte. Jag är ensam kvar, levande ännu.
Det finns inget liv efter döden. Jag kommer att dö fastän att jag lever. Jag har varit med om det förut. mina kroppsliga funktioner fortsätter fast jag själv är ett skal.
Vad är ett liv? Är det när jag äter och dricker, går med mina ben? Eller är det när jag känner vinden mot mitt ansikte, känner glädjen hoppa i maggropen. Är det när jag älskar någon? Kroppsliga funktioner mot själsligt intryck.
Var ska jag ta vägen med all denna smärta? All denna saknad, alla dessa minnen som trycker sig mot ögonen. I min ensamhet ser jag allt, allt som vi har gjort, allt annat också. Jag vet att det är dags men det gör ont ändå!
Jag vet så mycket redan men det är svårt att vara resonlig när det gör ont. Det gör ont när själen sliter sig loss, det river och sliter och tillslut blir det ett svart hål. Det gör ont att bli av med en del av sig själv.
