crossing

Jag vandrar tills mina fötter blöder. Det blir djupa spår i sanden och mörka sträck följer mig.
Ovan mitt huvud flaxar kondorerna. På lätta vinglar cirkulerar de tysta, lunga. De har inte bråttom för de vet att de inte bwhöver vänta länge.
Om jag går ett steg till faller jag för evigt. Jag kan aldrig vända om, aldrig se mig över axeln. Jag lämnade mycket sorg och besvikelse, allt jag inte vill återvända till.
Jag valde att gå. Bättre lämna än att förlåtas