crossing

så här här det.

jag har inte flyttat hemifrån. jag bor hemma och jag vill alltid göra det. jag älskar mina hästar att varje gång jag tänker på dem börjar jag gråta. jag klarar inte av att leva utan dem, ändå gör jag det. det är för långt hem att jag blir alldeles matt. jag vill vara med dem varje dag men när jag väl är hemma känner jag mig inte som det. ingenting som händer där angår inte mig, för jag bor inte där. jag har ingenting att säga till om. jag har vuxit ifrån hästen jag rider men älskar henne ändå, trots att jag kanske inte borde. jag blir arg när jag tänkter på hur det skulle kunna ha varit, för jag är så avundsjuk. saker har blivit så annorlunda. jag grämer mig för att jag tänker så för jag har det bra nu. men det kunde fortfarande ha varit annorlunda. jag kan ha haft min häst för mig själv. men det har jag inte. säg inte att ni förstår för det gör nni inte. kanske jag är egoistisk men det är så jag känner. det är så här jag känner. jag blir arg för att jag blir ledsen, och jag blir ledsen för att jag önskar mig saker som inte var meningen. av någon anledning hamnade jag där jag är idag och jag borde inte tänka mig något annat. 

men jag har sådan hemlängtan hela tiden att jag blir väldigt ledsen så fort jag tänker på det. 

så är det. 

jag klarar inte av att berätta för jag skäms så.