Din kropp är av rosa moln
Jag kan drömma om dig hela mitt liv
men sanningen kommer alltid slå mig i ansiktet
du är här hos mig
du säker min närhet
du värmer dig i min famn
du älskar den trygghet jag så blint ger dig
du är så nära men vill inte ha mig närmre
Jag kan söka ditt hjärta
men fångar bara dina fingrar
trevande i mörkret
i jakt på något du inte vill ha
eller inte vågar ta
Jag finns här men du är inte redo
du är aldrig redo
redo för mig
redo för dig själv
vem vet vad du släpper lös när du släpper in
Jag drömmer om dig och din existens
Men du finns inte
inte för mig
inte på riktigt
Världen går under när vi ser på
Om jag som en vacker dag
öppnar dörren och går ut
i en värld full av hat och vackra rosor
kommer jag någonsin vända om
Jag letar efter välmening och lycka
Men finner smärtan i att behöva
min oskyldiga själ trasar sönder
under trycket av allt det svarta
allt det onda
allt det välsmakande vansinniga
När jag ser allt det här framför mig
är jag inte orörd och vacker
utan svärtad i kanten av det vansinniga
jag med många rosa drömmar
tappade allt och stängde dörren till det vackra
Det finns inget vackert och allt är outhärligt
Jag gräver ner mig i köttets lustar
vältrar mig i det ytliga och polerade
Jag håller mitt huvud klart och rent
men själen går inte att rädda
Ljuger så jag tappar andan
Jag håller en ängel i handen
Mjuk och len
varm och trygg
Jag lutar mig mot tryggheten för jag inbillar mig att det finns något där
Jag kramar om fingrarna tills de blir lila
Likt som om det faktiskt skulle ha haft någon betydelse
Jag kryper ihop och stannar här ett slag
Jag har fångat min själ
Jag tog ett djupt andetag och slutade andas
Slutade se, slutade leva
Själen min blev en ande
Jag hade en gång en dörm
Där mina drömmar slog in
Jag önskar det var mer än en dröm
Men det förblev bara något jag hade drömt
Så själen är fångad i en avlägsen dröm
I ett lås utan nyckel
I en cell utan ljus
I ett rum uan dörr
Jag hittar inte ut men det länns som jag stanna
Med ett hjärta som är i partiklar
Med ett i hål i min kropp som inte går att fylla
Tomma ord fyller bara ut tiden
Om ord kan hela, borde jag vara hel nu
Om de kunde göra mig fri, borde jag vara fri nu
Jag har fullt med sår och många galler skakar jag
För jag är inte hel och jag är inte fri
Jag ångrar ingenting, men det finns sånt jag vill göra ogjort
Jag drömmer om dig, fast jag vet att du är skit
Jag vet så mycket om dig, och samtidigt ingenting
Hur är det tänkt att jag ska glömma, när du så enkelt går vidare med ditt liv
Jag följer alla råd men ramlar ändå i mål
Vem bryr sig, när ingen bryr sig
Vem ser, när ingen ser
Vem hör, när ingen lyssnar
Jag står i vinden, känner styrkan
Jag finns här, jag existerar i detta vakum
Om jag kliver åt sidan nu, vem bryr sig
Om jag blundar, vem ser mig
Om jag slutar prata, vem hör mig
Jag kan låtsar
Låtsas att allt har en mening och att det betyder något
Låtsas att jag inte bryr mig
Jag bygger murar och sätter staket
för vem bryr sig ändå
När det funkar för dig, borde det funka för mig
Att tro att det är så perfekt och en del av livet
att ta törnar och få ont
när hjärtat brister och hjärnan spricker
en del av mitt liv jag inte förstår
men som alla andra fattar
vem bryr sig om det är svårt
svårt som ingen förstår
bit ihop eller inte bry sig
goda råd som inte går att följa men som är det enda rätta
för vem bryr sig
om vad som är det rätta för mig
när det enda rätta är motsattsen till mina fel
Vi döljer ansiktet i händerna för att slippa se varandra
Vem sa det var enkelt
Vem sa att det var lätt
att finna sig själv i en värld
där ingen är sig själv
och det ärliga och riktiga
är en dröm alla bär
men aldrig vågar plocka fram
Varför skulle det vara lätt
att riva murar och fasader
men ändå inte bli trodd
Jag lägger undan mina vapen
kör mitt svärd i sten och låter det vila
Jag vill inte slåss med
jag vill inte bråka
jag är enkel och lätt
men du tror jag är för bra för att vara sann
jag är för intensiv och för mycket
när jag var för låg och för lite
jah försöker hitta mig själv
i en värld där ingen tror mig
där det finns förväntningar och fördommar
som ingen vill se förbi
Vägval ut i intet
Ett avslut som ett annat
Ett stopp som vilket som helst
Hjärtat stannar men klockan klämtar
Är det dags, är tiden inne
Jag står på tröskeln men kommer inte längre
Min väg går åt vänster när jag vill åt höger
Dörrar stängs när det blir ett hål i väggen
Jag står still och gråter
Men vet att det inte finns något val
Det blåser i min själ och händerna kalla
Jag väntarpå värmen, mitt i vintern
Det blir kallt och blött
Men det finns inget val
Det är kallt i hjärtat, för det finns inget val
Havet renar allt
Det stormar i mitt hjärta
men läpparna förblir tysta
JAg ser inget annat
än min egen stillhet
Vad är detta var är jag på väg
Min storm min vind
Var för du mig
Stillhet och tysthet finner jag här
Vid havets strand och klippans spets
JAg i min enkelhet och jag som ensam
Havet i sin helhet och storhet
Slåss vi mot det samma eller slåss vi tillsammans
Jag faller fast jag står kvar
Storm i mitt hjärta
Men fötterna stannar kvar
Igelkotten vill inte vakna
Hör mitt hjärta slå
Slås sönder av verkligheten
landa i den betongvägg du har byggt
Faller över mina rosentaggar
så ouppnårlig men så sårbar
Vacker att se på
smärtsam att röra
långt här inne vilar jag
under taggar och törnar
Jag tror dig inte och jag hör dig inte
rör mig inte
jag kommer enbart skada dig
Tysta slag
Hur vågar du
Lämna mig så här
bruten och trasig
Hur kan du
välja bort mig igen
överge och ignorera
Jag önskar jag kunde få veta varför alla dessa tårar skulle vara värt det. Varför skulle all smärta vara lönsam. Jag skulle vilja veta varför du väljer bort mig utan ett ord.
Det gör ont att ha en bråkig själ
Om min röst var stark och klar
skulle jag säga det till dig
jag skulle tala högt
ropa, skrika, vråla
jag skulle kasta orden ut ur min mun
rakt i ditt ansikte
låta dem träffa dig där det gör ont
Du skulle få känna allt det jag känner
Alla tankar skulle vara hårda bokstäver
som gör gropar i din hud
rispa så det blir rött
Sår som inte vill läka
In i din hud in i din själ
Känner du min smärta
Dina ord är onda ord
Mina ord är dina onda ord
Förstår du nu att jag är skadad
Jag ser inget och jag känner inget
Jag hör inget och jag vet inget
Jag ville vara så mycket men jag blev inget
Du lovade mig något men du gav mig inget
Så nu är det tomt och här finns nu inget
Om min röst var stark och klar
Skulle jag säga allt det
Men min röst är svag och tunn
så jag säger inget
Tankarna är hårda men orden klena
Det finns sår inuti men ur min mun kommer
just inget
Slocknad eldstorm
All min eld har slocknat
Det är bara aska kvar
Ur detta kommer det något nytt
Men nu är jag bara bränd och skadad
Det är tomt och det är tyst
Och jag har svårt att se vad som kan ske
Jag vill vila i detta eko av ensamhet
och andas min egen luft
Så mycket ljus som inte längre finns
Så mycket energi som har slutat ge
Tomt och platt
Svag och blek
Ingenting kvar av den eld jag haft
Ingenting kvar av det jag har haft
Som om natten tog slut och ett vakuum tog vid
Fryser och frossar och kyler inuti
Det tar inte stopp och det har inget slut
Jag kippar efter andan men får ingen luft
Jag gnuggar mina ögon men ser inte ett dryft
Det ringer i mina öron, en ständigt sus i trumhinnan
Jag vet vad det är men jag kan inte stoppa
Det är enkelt att tänka logiskt
Men det är svårt att sluta vara rädd
Rädd för ensamhet skräckslagen för tystnaden
Vad händer med mig när ingen ser
Var tar alla vägen när jag bestämmer mig för att stanna
Jag hör era steg de är rytmiska och de är på väg
Era röster ropar ut skratten klingar genom natten
Er energi når mig men jag är inte där
Jag är ingen del i något jag är en ensam sak
Jag är en bit ur ett pussel som inte finns
Jag fryser och jag spricker snart
Jag jagade dig i ett år min älskade
I månader följde jag dina spår och trånade efter din närhet
Nu är du borta men du är ändå här
Jag ser dina ögon och jag vet vad jag vill
Men du är onårbar
Och jag har svårt att nå fram
Vem är jag när ingen ser
När du slutar se mig så är jag bara jag
Allt det som brann har slocknat och nu är det bara jag
Jag i mitt skal
Det tar inte stopp och det har inget slut
Jag kippar efter andan men får ingen luft
Jag gnuggar mina ögon men ser inte ett dryft
Det ringer i mina öron, en ständigt sus i trumhinnan
Jag vet vad det är men jag kan inte stoppa
Det är enkelt att tänka logiskt
Men det är svårt att sluta vara rädd
Rädd för ensamhet skräckslagen för tystnaden
Vad händer med mig när ingen ser
Var tar alla vägen när jag bestämmer mig för att stanna
Jag hör era steg de är rytmiska och de är på väg
Era röster ropar ut skratten klingar genom natten
Er energi når mig men jag är inte där
Jag är ingen del i något jag är en ensam sak
Jag är en bit ur ett pussel som inte finns
Jag fryser och jag spricker snart
Jag jagade dig i ett år min älskade
I månader följde jag dina spår och trånade efter din närhet
Nu är du borta men du är ändå här
Jag ser dina ögon och jag vet vad jag vill
Men du är onårbar
Och jag har svårt att nå fram
Vem är jag när ingen ser
När du slutar se mig så är jag bara jag
Allt det som brann har slocknat och nu är det bara jag
Jag i mitt skal
Jag sträcker ut mina händer och får vingar
Jag tog sats uppåt
Jag lyfte
Jag flög
och jag föll
Men jag flyger igen
Jag landade aldrig, utan vinden bar mig upppåt igen
