carry me on
ibland känns det som om jag har en mätare i kroppen. En mätare för hur mycket jag står ut med innan jag kolapsar.
Den är på hundra procent när jag vaknar och när jag går och lägger mig står den nästan på minus. Då är jag så trött att jag inte orkar tänka.
Eller så tänker jag bara på mig själv.
Jag tänker på hur elak jag är hur självisk jag är hur allting som har gått bra bara är en illusion och på låtsas.
Det är då jag hoppas att du förstår mig. Att du kan titta på mig och tala till mitt sinne, jag förstår jag vill dig bara väl jag vet att du har det svårt men jag finns här.
Det är vad jag hoppas iaf.
För hur gräslig och äckligt elak jag än är betyder du så mycket för mig. Jag blir ibland rädd för mig själv, rädd att en dag kommer jag förlora dig, du kommer försvinna ur mitt liv. Jag blir då rädd och väljer att istället för att bli ensam kvar, driver jag dig med eld och köttätande djur bort från mig. Jag klarar inte av att bli ensam kvar! Snälla lämna mig inte...
Hopplöst kär är jag i dig.
