crossing

Jag kunde se mig i spegeln och se någon annan, en varelse som inte liknade mig
Jag kan fortfarande känna det, stirra in i mina ögon och undra vem som lurar där under ytan

Men jag börjar ta form, ta formen av mig själv
Det är så jag ser ut
Med runda kinder ostyrigt hår och mörka djupa ögon
Så ser jag ut, varje dag och varje natt
Andra ser mig så, då borde jag titta på mig själv på det sättet

Så som jag har trånat och längtat känns det ändå så ovant
Konstigt att vänja sig vid
Att jag inte längre lever med allt det svarta i huvudet
Den smärta och all den svärta inte längre är så konstant

Istället för att spruta ut eld
Har jag börjat andas in luft