u are the ultimate high
senaste tiden har jag verkligen gått in för att tömma min kropp på diverse känslor. att vara helt tom för att man vill istället för att vara helt tom på grund av andra anledningar, det är skillnad.
just nu känner jag att min kropp är helt tom på känslor. jag känner varken kärlek eller hat, medkänsla eller avsky, egnagemang eller ointresse. allting passerar min likgiltiga blick. jag är frånvaranden, hör inte vad folk säger, fattar inte vad de pratar om eller har någon konkret åsikt åt något.
när jag innan sa att folk inte hörde, har jag nu istället bytt sida och hör inte själv vad andra pratar om.
jag önskar jag kunde höra vad du säger. jag kommer med lama ursäkter om att de pågår mycket i skallen just nu, men hur länge har det inte gjort det? jag behöver min fasta punkt, men jag har inte hittat den.
när jag försöker förklarad blir jag tillrättavisad och det gör mig blyg. jag undrar vad jag gör som gör att du agerar skyddande eller just så tillrättavisad. jag undrar...
mina ord är tomma men jag känner mig tom på känslor. det finns inget att känna, jag är varken glad eller ledsen.
för några veckor sen önskade jag att jag hade någonting att sörja, jag ville ha något konkret att placera mina känslor på. jag ville veta varför det kramade så iskallt om hjärtat. jag ska aldrig mer önska något sånt. man ska akta sig för att önska, kanske går de i uppfyllelese.
just nu känner jag att min kropp är helt tom på känslor. jag känner varken kärlek eller hat, medkänsla eller avsky, egnagemang eller ointresse. allting passerar min likgiltiga blick. jag är frånvaranden, hör inte vad folk säger, fattar inte vad de pratar om eller har någon konkret åsikt åt något.
när jag innan sa att folk inte hörde, har jag nu istället bytt sida och hör inte själv vad andra pratar om.
jag önskar jag kunde höra vad du säger. jag kommer med lama ursäkter om att de pågår mycket i skallen just nu, men hur länge har det inte gjort det? jag behöver min fasta punkt, men jag har inte hittat den.
när jag försöker förklarad blir jag tillrättavisad och det gör mig blyg. jag undrar vad jag gör som gör att du agerar skyddande eller just så tillrättavisad. jag undrar...
mina ord är tomma men jag känner mig tom på känslor. det finns inget att känna, jag är varken glad eller ledsen.
för några veckor sen önskade jag att jag hade någonting att sörja, jag ville ha något konkret att placera mina känslor på. jag ville veta varför det kramade så iskallt om hjärtat. jag ska aldrig mer önska något sånt. man ska akta sig för att önska, kanske går de i uppfyllelese.
