crossing

att låta varje dag passera med bly i knävecken, är som att gå i lera upp till halsen. Jag kommer ingenstans.

sen du försvann, dagarna har smetat ihop sig. min seprationsångest har blivit värre och värre, och det känns som jag har blivit blödig för minsta lilla. jag saknar dig så det gör ont och jag kommer och tänka på det var som helst. vid bara tanken att någon kommer lämna mig sliter upp samma fruktansvärda känslor åter igen. jag vet inte om jag skulle klara av det, inte nu.

lille zack, själva tanken att du kommer försvinna gör att mitt hjärta krymper till en hård klump