crossing

Jag vet inte om du vet.. men jag vet.

Att det är de där meningarna, sagda helt utan tanke
De meningarna som inte alls var menade att skada,
orden man känner som ett stick i bröstet
Det är då man bleknar, och ingen tycks förstår varför.

jag letar efter mina mål att ag inte hinner med vägen dit. jag söker fiberilt efter en mening att jag glömmer bort hur. jag vill veta varför men inte vad. jag vill så gärna, men kan inte för jag vet inte. jag är lost, jag är borta, jag är glömd i mig själv.

jag vill så gärna berätta för dvad det är som är fel, precis som jag visste. men när jag ska tala blir det stopp, jag får en munkavel över mina läppar, blir okapabel till att tala. jag älskar dig, det är inte du som är fel, våga aldrig tro det. jag trodde det var över att jag mådde bra nu att jag kunde le och skartta och vara glad precis som innan, men det kan jag inte. jag vet inte hur man skrattar från magen, hur man ler med sina ögon, hur äkta lycka känns. det är så mycket nu men jag orkar inte. kanske är jag klen kanske är jag eller bara lat. jag vet verkligen inte och det äter upp mig inifrån. jag förtär, jag försvinner, jag bleknar bort.
jag orkar inte. jag orkar inte vara trött längre, men jag orkar inget annat heller. allting har ett slut och det känns som jag har nått mitt. eller i alla fall tagit en paus.
jag vill så gärna prata med dig, jag vill tala om hur det är, jag vill hålla i dig låta dig hålla om mig. jag vill vila ut i dina armar, hämta kraft från dina andetag. blås liv i min själ, damma av mina tankar, värm mig. du är mitt tröst men jag vågar inte söka efter dina skyddande vingar. jag är rädd att du ska dömma mig. jag är rädd att du inte ska ha tid. att du ska lämna mig när jag som mest behöver dig. jag är rädd att du ska vända mig ryggen. därför är jag stark. jag klarar mig själv. jag orkar inte vara ledsen och nere. jag vågar inte.

fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan

you've right but I am tierd to being sad


xo

vi var vänner ett tag
bästa vänner
vi var själsfränder
jag hade sökt hela mitt liv
och fann dig
det var du
du var mitt ljus
du var mitt liv
du var mitt allt
jag älskade dig för den du var
min vän
jag älskade dig
nu är jag den femte i raden
det är jag som ska höra av mig
vi är klasskamrater
vi pratar aldrig
hörs aldrig av
ses aldrig
jag håller inte längre din hand
jag vet att du har vuxit
det syns
jag är glad för din skull
men du har också försvunnit
du tynade bort framför mina ögon
du skönk in i dig själv
du isolerade dig från omvärlden
kanske var det så att vi kom ifrån varandra
tappade bort varandra i kaoset som uppstod
bland alla människor förlorade jag din ögonkontakt
förlåt
kanske jag tappade bort mig själv
jag orkade inte ta hand om någon annan än mig själv
du växte men jag stod still
jag trampade länge på samma punkt
när jag kom igen var du långt före

jag älskar dig det kommer jag alltid göra
men revan som uppstod går nog inte att sy ihop igen
skulle vi klara det blir det nog aldrig som förr

tack älskade du