crossing

jag saknar någon att prata med.
någon som förstår
någon som lyssnar
någon som tar in

jag saknar dig att prata med.


Hej underbara kaosdag. jag har inte saknat dig kan jag ju lugnt säga. du väckte mig tidigt i morse då jag inte kunde se mig själv i spegeln. du mötte mina fötter mot golvet och gjorde luften jag andades iskall.
du satte mig i bilen för att åka en och en halv timmes lång bilresa i spöregn för att sen ge mig ännu ett välkommande; just det, i hällregn. du fick mina fötter dyngsura efter två timmars gående i lera och smärre floder som forsade över asfalten. har jag inte sagt åt dig att asfalt och regn inte är en bra kombintation?

du fick mig att bli hungrig och åter en gång göra mig besviken över mitt liv som deffinitivt kunde ha tagit en annan vänding för si så där två år sen. du fick mig att minnas varför och du fick mig att minnas hur.
jag fattade ett urkorkat beslut och framförde det med mindre nöje just på grund av dig. du fick mig att se över dumma saker, och ånger körde du rakt igenom min kropp.

jag önskar att vi aldrig kunde ses igen, men jag har en bitter känsla kvar och den säger mig att du lär ju inte lämna mig ifred på väldigt länge.