crossing

jag känner mig hemlös på något sätt. jag längtar efter att finna en plats där jag kan sova varje natt utan att känna att jag måste iväg. jag ha förlorat min stadga, min grund, mitt hem. jag gjorde det för länge sen och jag har ännu inte funnit den.
jag är så kluven, om det ena om det andra, jämt. jag vill en sak men gör något annat.
jag vill omfamna men knyter mina händer, jag vill skratta men vänder bort mitt ansikte, jag vill dansa och springa, men lägger mig ner. jag är omöjlig, till och med för mig själv.
 
jag känner mig så kluven att söderrivet papper känns helare.
jag trodde jag hade hittat mig själv, men icke.

jag älskar dig mest i hela världen, jag önskar så att du kunde hjälpa mig. men det kan du inte. inte ens jag kan hjälpa mig själv. jag vet itne vad jag ska göra.

jag är så trött. trött på allt, men allra mest trött på mig själv.

/xo