crossing

Jag väntar på mörkret
där slipper jag se vad det är som kan bli så fel
Inbillar jag mig eller
är det här jag trivs

Allt leva med tankar som skär sönder min självkänsla till partiklar
Det gör ont att föra dem samman igen
Svårt är det också
Jag försöker för din skull
för det gör ont att se dig se mig så här
Ledsen, frustrerad och skadad inifrån

Du lagar mig utifrån
Dina ord studsar mot min hud och lämnar gropar
Snart kanske de når ända in.
Jag hoppas det
Dina ord är nämligen som lim för mina partiklar till självkänsla

Du säger att jag är varm och ljuv
Jag hade inte sagt så
Kall och hård som död materia
Kan krossa allt i min väg
Som en sten typ

Vad är jag?