crossing

Känner mig frustrerad. Vet inte vad och var jag ska ta vägen med mina känslor men det liksom bubblar från insidan. Jag vill kräkas upp så allt försvinner, men icke.
Jag brottas just nu. Fightas med sånt jag inte riktigt kan kontrollerar och en tanke krig vänskap och dess betydelse surrar som en sur fluga i huvudet på mig.
Tidigare i mitt liv var vänskap ingenting, ingenting värt som inte ens existerade i min lilla bubbla. Sen när begreppet i överhuvudtaget gjorde entré, vågade jag ändå inte tro på att det skulle vara sant. Även om jag har med tiden blivit mer övertygad om dess betydelse har ändå ett litet korn av tvivel funnits och gnagt på denna övertygelse. Jag har omöjligt kunna tänka mig att någon, på hundra procent allvar, utan någon som helst baktanke, skulle vilja vara vän med mig. Det är svårt. Svårt att tro på godhet när man så ofta möts av motsatsen.

Vad ser du hos mig
om du biter mig i hälarna
bränner mig med din blick
förnedrar mitt tal

jag ger dig allt
jag ger dig så mycket
jag ska ge mer

jag är så ingenting för dig