crossing

Jag trodde att tiden då jag levde i en igloo var över. att jag var fast i ett kallt utrymme som jag bara önskade slå sönder men var så frusen att jag var helt okapadel till det.

Men ibland misstar man sig.

jag känner mig så ensam. Jag vet inte var jag ska ta vägen med mig själv.

mitt hjärta känns ibland som om det ska gå sönder. min kropp gör så ont, så övergiven, så utstängd.

det är så att leva två världar, jag kan inte vara överallt. Jag vill jag vill jag vill... jag vet inte vad jag vill. jag hör inte hemma någonstans.

Det är därför jag fryser. för jag känner mig alldeles kall imonbords. det finns inget kvar för mig att känna.