invisible man

snart är det den hemskaste dagen på året. Snart är den här, det är i morgon.
för ett år sen dog jag. det har tagit ett år att börja leva igen. jag skämtar inte när jag säger att mitt förfall beror på dig. dig dig dig dig. du, du. jag vågar inte ens tänka på dig, jag kan inte skriv, inte prata om dig. allt kring dig är så skört, så trasigt, det gör så ont.
det tog ett år för mig, efter det förfallet, efter den chocken, allt det som gjorde att jag gick sönder. nu kan jag tänka på mig själv, allt som hon gör påminner inte längre om dig dig dig. hela hon är inte längre en blek kopia av dig. hon har fått egen färg i mina ögon, hon lever upp till sig själv.
jag saknar dig
saknar dig
saknar dig
saknar dig.
jättemycket. så mycket att jag tror att jag ska gå sönder ibland. jag går sönder om jag tänker på dig. om jag pratar om dig slutar jag existera. det finns ingenting kvar utom du. att du inte finns.
det är det enda som är riktigt säkert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0