crossing

jag hade hoppats kunna skriva något vettig här, men det blev ingenting med det, typ.

jag lekte med en tanke igår. det gjorde jag, fastän att det låter fel att säga att jag gjorde det. till slut blev tanken en känsla som var totalt omöjlig att släppa. så jag gick och la mig för att sova.

jag mår inte bra.
det är nbågot som inte stämmer längre. eller jag vet inte. jag känner mig bra på ett sätt, men samtidigt är det något som fattas här. vad ska jag göra åt det?

jag hatar den här bloggen. bra att alla få som läser detta får veta det.

min insperation är död.
jag kan inte rita, skriva, sova, ingenting kan jag längre. allt är bara dött typ. nämen, fy vad det är synd om mig nu då, låter som jag inte har något liv, utan bara sitter här varenda dag.
suck.
det har jag väl inte heller.
man får inte tycka synd om sig själv längre, vet inte om man någonsin har fått göra det. det är tabubelagt. man ska vara stark. en stark person som klarar att stötta när det blir körigt.

jag är inte sån längre.
jag håller på att falla isär.

vem är jag?